Hur svårt kan det va?

Så börjar många av mina syprojekt. Det handlar ju bara om att mäta, vara noggrann, mäta igen och tänka till lite. De flesta av de där momenten fixar jag, men tydligen inte alla. För det som verkar lätt blir svårt och det jag tänkte att det tar två dagar tar två veckor. Mycket p.g.a brist på tålamod och att jag därför måste lägga bort det några dagar för att sedan ta tag i att.... ja just det, sprätta upp och göra om.

Det mesta pysslet just nu handlar förståss om att fixa och dona inför bebisens ankomst. I och med att vi har två våningar i huset och sovrummet är uppe kände jag att det kan behövas en liten sovplats nere också. Kom på att min mamma hade en gammal tvätt/mangelkorg som skulle passa som ett mysigt sovnäste. Men med tanke på att det är just en korg av korg så måste jag täcka sidorna med något mjukt. Så hur svårt kan det vara att sy ett kantskydd tänkte jag? Inte alls tänkte jag därefter och körde igång (stärkt av att just sytt ett påslakan som blev perfekt, något av det enklaste man kan göra). Men det var inte det enklaste med tanke på att det är en oval korg med sluttande kanter. Vinklar, rundningar och räkna med att tyget drar ihop sig då det är vadd emellan lyckades jag inte räkna ut på förhand. Vanligtvis brukar jag ta mig igenom frustrationen med ett antal inte så snygga svordomar, men då det är grejer till bebisen så bestämde jag mig för att inte sy in några svordomar. Det gick ganska bra! Bara två små som kom ut ganska tyst.

Nåja, nu är det klart i alla fall. Kantskyddet fyller sin funktion, madrassen som jag sytt ett fodral till kommer ändå inte synas och påslakanet till spjälsängen blev riktigt bra och puddinghjärtan har jag ju gjort mängder av gånger, så skam om inte det skulle bli bra i alla fall.

Ja ni ser ju, hur svårt kan det va?

Bäddat med madrass som jag gjort, filt som jag köpt och ett överlakan som jag hade när jag var liten.

Projektets tre delar: Påslakan till spjälsäng, kantskydd och madrass till sovkorg och ett puddinghjäta.